Johanna Hector

We are all walking each other hOMe 💙

Igår fyllde vi episka Musikens Hus i Göteborg med flöde, rytmiska andetag, stillhet, nyfikenhet, skratt, tårar och samtal. Gamla vänner, nya möten och den där svindlande känslan av att vara en del av något större. Sånt man inte kan planera, styra över eller diktera. Man kan bara göra jobbet och släppa taget. gång.

Det bästa jag vet är att känna hur Global Yoga inte tillhör mig. Makes sense? För yogan lever mellan oss. I det vi delar, i frågorna vi vågar ställa, i kunskapen vi för vidare och i modet att fortsätta SHOW UP - vad livet än ställer i din väg.

Vi pratade mycket om energi. Om att bygga behållaren för den, rikta den och i vilka former vi upplever den. Men också om att våga tömma oss, släppa taget om det vi bär på för att skapa plats för något nytt.

Och kanske är det just det som är så vackert med yogagemenskapen. Att vi både får ge och ta emot. Att någon annans energi kan väcka något i oss själva.

Denna dagen påminnde mig om varför jag en gång började med allt det här. Efter snart 20 år med Global Yoga känner jag fortfarande samma sak. Det finns så mycket mer att upptäcka när vi gör det tillsammans.

TACK till alla er som kom, praktiserade, lyssnade, delade och bidrog med er alldeles egna energi. Det är NI som är Global Yoga💙.

Renoverar både det ena och det andra 🔨😅

Jag är otroligt lat när det kommer till utseende. Den inre skönheten lägger jag däremot ganska mycket tid på hahaha. Så när jag väl gör något kör jag tydligen full patte. Fraktionerad laser över hela ansiktet (rimligt mellanläge som vanligt).

Nu pågår renoveringen av huset och ansiktet parallellt. Jag har fått förklara för de stackars byggarna att jag mår bra, jag ser bara ut så här just nu. Berättade även för mina tre döttrar att jag skulle göra en ansiktsbehandling. Förskräckt sa tonåringen ”inte botox eller fillers mamma 😳?!” och det gjorde mig faktiskt glad att höra.

Och ja, jag undervisar i att acceptera sig själv. Jag älskar också att slinga håret och tatuera mig då och då. En av de lärare jag ser mest upp till beskriver kroppen som en canvas. Ett konstverk vi får leka med, uttrycka oss genom och ha kul med. Den tanken gillar jag - det får blodet att rusa och jag känner att livet är till för att experimenteras mer. Istället för att försöka få alla rätt.

Mina motiv är säkert en härlig blandning av fåfänga, lust och annat jag ännu inte genomskådat. Gott om material för den inre renoveringen också. 😂

Men måste självkärlek innebära att man aldrig vill förändra något på utsidan?

Jag kan tänka mig igenom nästan vad som helst. Hitta en förklaring, se en möjlighet, formulera en plan.

Det är en förmåga jag älskar hos mig själv. Och ibland gör den mig väldigt skicklig på att fortsätta, även när riktningen leder bort från mig själv…

”Bara lyssna på kroppen”, säger vi.

Som om vi automatiskt talade flytande kroppsspråk bara för att vi levt i kroppen hela livet.

Men hur lär man sig egentligen ett språk som man under så många år blivit skicklig på att överrösta?

Och vad händer när vi faktiskt hör vad kroppen säger, men livet inte ger oss utrymme att lyssna?

Funderat mer på detta i min senaste substack som skrevs i morse.

Nu ska jag practice what I preach: Jag har bokat in tre dagar att kultivera min dialog med kroppen - Yogic Arts x Global Yoga TT here I come ❤️❤️❤️

Overthinking is underfeeling 🔥 - https://mailchi.mp/johannahector/23sepember26

Vaken klockan tre. Ett kanalbyte, varm honung och det jag vill hålla levande i höst.

Ett år sedan ni rockade hela mitt universum och skickade upp ”Konsten att dö ung så sent som möjligt” till numero UNO på alla listor 📕🚀

Det har varit en vild resa - vild som i totalt RÖD🩸

När jag skrev boken transformerade hon mig på djupet. Jag föärndradws i grunden och kan idag luta mig mot min egen benmärg när det kommer till hälsa och vitalitet. Jag är inte inte längre rädd för mina egna handlingar eller min egen magkänsla. Jag litar fullt ut på min kropp och hennes kapacitet. Och det önskar jag alla.

Året efter skrivandet (16/9 2025-16/9 2026) har jag varit helt ointresserad av att ens öppna boken. Har tänkt att jag borde skapa mer ”content” och promota den mer men det har inte gått.

Först nu förstår jag att jag fick allt av henne när jag skrev henne. Sen var vår relation slut.

Det som däremot har varit och är otroligt givande är att höra era ord om 📕 och hur tankarna, övningarna, elixiren spirar in, skakar om och färger era liv.

Det är där hon lever nu, och för det är jag innerligt och evigt tacksam ❤️

Som TACK för att du hjälper boken leva vidare får du mitt onlineprogram helt gratis. Skriv en recension om boken på Adlibris/Bokus eller likande och skicka en skärmdump till mig så skickar jag programmet ❤️