Johanna Hector

Vatten har alltid varit en av mina viktigaste ritualer.

Kalla bad handlade aldrig om biohacking för mig, det var den enorma känslan av att få ge mig till något större. Kraften i att låta den lilla kroppen omfamnas av havets gigantiska kropp. Att bli tagen av en kraft så stor att jag kunde släppa allt. Och när jag säger allt menar jag nog egentligen min lilla söta hjärna 🧠.

Livet blir så litet när vi lever som hjärnor på en pinne, istället för delaktiga, sammanlänkade, i kontakt med - kroppen och alla de andra kropparna: gemenskapen, djuren, naturen, himlakropparna, astralkropparna, själarna, galaxerna.

Please make sure you loose your mind and come to your senses 💦💫

Kan ett hus välja sitt eget namn?

Dagen vi flyttade tillbaka hem till vårt älskade hus vid havet stod hon där på trappan när jag öppnade dörren. Först hoppade hon till sen stannade hon och tittade mig rakt i ögonen.

I en hel vecka strövade hon runt huset, orädd och trollband hela familjen.

Jag har alltid vetat att tecken är viktiga, men ibland är jag långsam på att lyssna. Så en natt kom hon till mig i drömmen - Kitsune - hon vandrade över stenarna runt huset och där hennes svans vidrörde berget slog det gnistror. Hennes svarta ögon spände blicken i mig och jag hörde det budskapet: Kitsune 🦊

Huset heter Kitsune och har alltid hetat. Hon var med oss på Bali när bygglovet föll och vi fick göra om alla planerna, hon har varit med oss hela tiden. Igår döpte vi huset och sen dess har vi inte sett henne.

Tror du på tecken? Och är du bra på att lyssna på dem?

Jag har varit en så duktig liten man den senaste veckan att jag knappt minns vad njutning är, eller hur den känns.

Effektiv. Kompetent. Fått saker gjorda. Löst problem. Tagit beslut. Presterat.

Jag är en feminin varelse som försöker frodas i en värld byggd kring det maskulina, intellektuella. Men livet börjar och slutar i kroppen.

Och tack vare att NJUTNING är vårt tema i SoulWork den här månaden trycks jag, nästan motvilligt, tillbaka in i min egen kropp. För att lyssna, känna, uppleva.

DAMN vad jag behöver det just nu.

En kropp fri från skam.
Fri från självkritik och dömande.
Ingen känsla okänd.
Njutning utan ursäkt.
Drypande av längtan.

En kropp som låter dig leva ditt liv utan ånger, utan att lämna någon sten ovänd, inget uttryck outtryckt, ingen känsla okänd, ingen doft obemärkt, ingen kontakt oskapad.

En kropp som nästan kittlas av sin egen närvaro.

Kanske behöver du det också?

Att sluta vara så jäkla duktig en stund och minnas hur det känns att vara levande. 🍒

Juliutmaningen: 5 andetag i Adho Mukha Svanasana – varje dag.

Adho Mukha Svanasana är en av yogans mest kompletta positioner. Den bygger styrka i axlar, armar och bål. Den förlänger ryggraden, öppnar baksidan av kroppen och ger benen både kraft och rörlighet. Samtidigt bjuder den in nervsystemet till ett lugnare, mer fokuserat tillstånd.

Och det bästa? Den behöver inte se likadan ut varje dag.

Böj knäna om baksidan känns stram. Lyft hälarna om vaderna protesterar. Placera händerna på klossar, mot en vägg eller vila i Valpen om kroppen behöver något mjukare. Låt positionen anpassa sig efter dig, inte tvärtom.

I juli bjuder jag in dig till något så enkelt som: Fem andetag i hunden varje dag.

Det tar mindre än en minut, men små praktiker som upprepas förändrar kroppen mer än stora insatser som aldrig blir av.

Vill du vara med?
🐾5 andetag varje dag.
🐾 Dela i story
🐾 Tagga Global Yoga | Yogalärarutbildningar & kurser
🐾

Ska bli kul att se era variationer 🐕🐩🦮🐕‍🦺

Något jag tog med mig från Vipassana, efter 8 dagars tystnad och meditation med den fantastiska munken och läraren Ajahn Sucitto var detta:

Dagen börjar inte bara med att vi öppnar ögonen.

Den börjar med att vi öppnar hjärtat. ♥️

Och det finns många vägar dit.

Men de har en sak gemensamt:

Det är något du känner.
Inte något du tänker dig fram till. 💭

Vägen
är
genom
KROPPEN

Något jag tog med mig från Vipassana retreatet, 8 dagars tystnad och meditation, är vikten av att inte bara öppna ögonen på morgonen utan framförallt att öppna hjärtat ♥️

Det finns många sätt att göra det på, vad de alla har gemensamt är att det är något du känner - inte tänker 💭

Vägen
är
genom
KROPPEN

Att vila i längtan ♥️

Hela mitt liv har jag längtat efter saker. Denna där på bilden längtade jag efter i flera år, huset vid havet likaså. Att få stå framför en grupp människor och undervisa yoga var en tidig längtan, under min senaste Vipassana längtade jag efter barnen, kaffe, musik, rörelse. Det kräver mod att våga längta - speciellt efter det vi inte tror att vi förtjänar…

Men längtan är viktig, det finns en sorts fyllighet som uppstår i själva längtan, innan något har förvärvats, innan någon rörelse har gjorts.

De flesta av oss har lärt oss att hoppa förbi den här platsen, att stänga gapet så snabbt vi kan, eftersom att gapet kan kännas som tomhet. Men gapet är inte tomhet. Det är där livskraften bor.

Att bära en längtan utan att genast försöka stilla den är att märka att den redan rymmer något av det du söker.

Tänk på en längtan du har. Föreställ dig att den längtan inte blir verklighet, kanske händer den aldrig. Hur känns det att stanna kvar med den längtan, att känna den ändå?