AL Coaching

Hur många är det som ligger där👆som ”SA” jag börjar imorgon?

Jag har coachat människor sedan 1998 och jag vet inte hur många gånger jag har hört olika versioner av:
”Jag börjar på måndag.”
Efter helgen.
Efter semestern.
Efter nyår.
När jobbet lugnat ner sig.
När barnen blivit lite större.
När jag fått tillbaka motivationen.
Och jag förstår det.
För imorgon är enkelt.
Imorgon behöver du inte göra någonting idag.
Problemet är bara att när imorgon väl kommer så finns det ofta en ny anledning att vänta.
Det märkliga är att de flesta redan vet ungefär vad de behöver göra.
De behöver röra på sig mer.
Få bättre ordning på maten.
Börja träna.
Sova bättre.
Sluta låta en dålig måltid bli en dålig dag och en dålig dag bli en dålig vecka.
Men många väntar på att det ska komma ett bättre läge.
Det perfekta läget kommer väldigt sällan.
Du behöver däremot inte göra om hela ditt liv idag.
Det är också ett misstag jag ser hela tiden.
Du behöver börja någonstans.
Ta promenaden idag.
Planera maten idag.
Boka in träningspassen idag.
Gör nästa måltid lite bättre.
Små saker är inte värdelösa bara för att de är små.
Det är oftast så en förändring faktiskt börjar.
Inte med den perfekta måndagen.
Utan med att du till slt gör det du har sagt att du ska göra ”imorgon”.
Om ditt ”imorgon” har pågått länge nog och du vill ha hjälp att få ordning på det, skicka INFO i DM så tar vi det därifrån.

Det här är ungefär resultatet av att kombinera 51 år, alldeles för mycket sol, ett mindre sunt förhållande till tatueringar och en stark övertygelse om att rätt solglasögon kan dra av minst fem år. 😎 (Madeleine Lundgren

Och ja jag försöker faktiskt se yngre ut.

Jag tränar för det. Jag äter för det. Jag tar hand om mig för det.

Inte för att jag har panik över att bli äldre.
Utan för att jag vägrar köpa idén att man efter 50 bara ska luta sig tillbaka och acceptera förfallet.

Jag vill känna mig stark. Pigg. Kapabel.
Ha energi till jobbet, träningen, resorna och livet runt omkring.

Och visst, jag tycker också att det är kul att försöka hålla utsidan någorlunda i schack på vägen.

Jag kan inte bestämma hur många ljus det står på tårtan.

Men jag kan påverka jävligt mycket av det som händer mellan födelsedagarna.

Och det är nog det jag gillar mest med att bli äldre.
Att inse hur mycket vi skyller på åldern som egentligen handlar om hur vi har levt, vad vi har prioriterat och vad vi fortfarande väljer att göra.

Jag tänker bli äldre. Jag tänker bara göra mitt bästa för att inte hjälpa processen mer än nödvändigt och skulle träningen, maten, skägget och rutinerna inte räcka…

…så finns det alltid mörkare solglasögon och bättre ljus. 😎

JAG BÖRJADE HATA VAD BODYBUILDING FICK MIG ATT GÖRA MED MIN KROPP.

MEN DET GJORDE MIG UNIK SOM COACH.

Jag älskade bodybuilding och det gör jag fortfarande.

Men efter många tävlingssatsningar, medaljer, blod, svett och tårar började jag se ett mönster som jag inte längre kunde blunda för.

Inför tävling byggde jag upp kroppen och sedan kom dieten. Maten drogs ner, fettet skulle bort och till slt tömde man även vätska för att stå så hård som möjligt på scenen.

Sedan var tävlingen över och allt började om igen. Upp, ner, upp, ner.

Till slt slog det mig,

Jag hade i princip gjort mig själv till en jojobantare.

Skillnaden var bara att jag inte jojobantade för att komma i ett par gamla jeans.

Jag gjorde det för att stå på en scen.

Och någonstans där började jag inse att något inte stämde i något jag egentligen älskade.

Inte sporten.
Utan vad jag gjorde med min kropp för att utöva den.

Jag stod inför två alternativ. Antingen accepterade jag att det här var priset för att tävla eller så erkände jag att något var fel och försökte hitta ett bättre sätt.

Jag valde det senare.

Jag började experimentera på mig själv.

Jag ökade maten steg för steg och följde min vikt, mina mått, min form, min energi och min prestation.

Jag ville veta hur mycket mat jag kunde äta och samtidigt hålla en väldigt bra form.

Framför allt ville jag sluta pendla mellan ytterligheter och skapa ett sätt att leva som fungerade året runt.

Idag är jag över 50 och lever fortfarande på ett sätt där jag håller mig bara några veckor från den form jag skulle behöva för att kunna stå på en scen. Och då menar jag inte några veckor om året, utan året runt.

Det tog tid att komma dit.

Men det förändrade också hela mitt sätt att se på coaching.

För idag sitter människor framför mig och säger saker som:

”Jag äter ju redan väldigt lite.”

”Jag har försökt till och från i flera år.”

”Nu får det fan vara nog med mitt hattande.”

Och jag känner igen mönstret. Inte för att deras resa är samma som min, utan för att lösningen nästan alltid har varit densamma: ät mindre, träna mer, ta i hårdare och börja om på måndag.

Och när det inte håller? Gör samma sak en gång till, fast ännu hårdare.

Det är precis där jag vägrar börja.

Om någon kommer till oss och redan äter väldigt lite är inte min första tanke:

”Bra. Då äter vi ännu mindre.”

Jag vill veta hur du äter, tränar och lever idag, vad du har gjort tidigare, när det brukar gå åt he***te och varför.

Om vi ser att du äter för lite börjar vi med att bygga upp maten steg för steg innan vi försöker pressa kroppen mot nästa mål.

Jag vill inte bara få ner din vikt så fort det går. Jag vill att det vi gör ska fungera även efter att vi är klara.

Jag vill inte att du går ner 15 kilo, avslutar coachningen och ett år senare sitter hos nästa coach med exakt samma problem igen.

Jag vill att du förstår vad vi har gjort.

Det är därför jag tjatar på våra klienter:

Fråga varför.

Se inte det här som ett kostschema utan se det som en utbildning för när vi är klara ska du veta hur du fortsätter själv.

Du ska inte vara beroende av mig eller Madde och du ska definitivt inte behöva leta efter nästa person som ska rädda dig.

Det är också därför vi är ärliga från början med hur lång tid förändringen kan ta. Vi pressar inte ner maten så långt det går bara för att få ett snabbt resultat, vi försöker bygga något som håller.

För att sluta göra samma sak som har misslyckats tio gånger tidigare krävs också att man kan erkänna att det gamla sättet inte fungerade.

Det gäller även mig. Jag hade kunnat fortsätta säga: Det här är bodybuilding och så här gör man. Men jag gjorde inte det. Jag var tvungen att erkänna för mig själv att sättet jag gjorde det på inte fungerade för det liv jag ville leva.

Det är samma sak jag kräver av en klient, inte perfektion men ärlighet.

För om du har jojobantat i tio år behöver du någonstans kunna säga:

Det jag har gjort hittills fungerar uppenbarligen inte.

Där börjar förändringen.

Mentalitet. Förmågan att erkänna när något inte fungerar. Kost och träning, det hör ihop och du, en sak till. Vi coachar inte alla och du måste vara coachbar.

Du måste vara redo att göra jobbet, vara ärlig när det går åt he***te och vara villig att lära dig – inte bara följa order.

För ja, det här är vårt jobb och ja, vi tjänar pengar på coaching.

Men vi har också en yrkesstolthet och när du lämnar oss vill vi att du ska kunna stå på egna ben och inte hamna i händerna på ytterligare en coach.

Har du jojobantat klart och är redo att erkänna att det gamla sättet inte fungerar längre?

Skriv INFO.

Då börjar vi med att ta reda på om vi faktiskt passar för varandra.

Anders & Anders

PROTEINPRODUKTER SÄLJER FÖR 1,2 MILJARDER. ÄNDÅ BÖRJAR MÅNGA I FEL ÄNDE.

För tre år sedan låg försäljningen runt 415 miljoner kronor.

Nu är den uppe i ungefär 1,2 miljarder i svensk dagligvaruhandel.

Proteinbars.

Proteinpudding.

Proteindrycker.

Proteinpulver.

Protein finns plötsligt överallt.

Och vet du vad?

Jag tycker i grunden att det är bra.

Protein är viktigt.

Jag har själv arbetat med kost och träning i många år och även drivit kosttillskottsbutik.

Men det finns en sak jag tycker har blivit bakvänd.

Folk börjar med:

”Vilken proteinprodukt ska jag köpa?”

Jag hade börjat med:

”Hur mycket protein behöver jag faktiskt få i mig?”

För vet du inte det, då vet du heller inte om du får i dig för lite, lagom eller mer än du behöver.

Du gissar.

Och ett bra kostupplägg ska inte bygga på gissningar.

Maten är grunden.

Sedan kan ett proteinpulver av bra kvalitet vara ett väldigt enkelt sätt att komplettera när det behövs.

Och ja – det är skillnad på olika proteinkällor.

De kan skilja sig i bland annat aminosyrasammansättning och hur väl proteinet kan tas upp.

Men jag hade fortfarande gjort det i den här ordningen:

1. Vad behöver jag?
2. Vad får jag i mig idag?
3. Vad saknas?
4. Vad är det enklaste sättet att fylla luckan?

Inte:

”Det står PROTEIN på förpackningen, alltså borde jag köpa den.”

Det är egentligen hela min poäng.

Proteinprodukter är inte problemet. Att köpa först och tänka sen är problemet.

Vill du veta hur en förändring skulle kunna se ut för dig? Skriv INFO så skickar jag några korta frågor och återkommer utifrån dina svar.

Anders & Madde